- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag önskar att du förstod. Att jag kan få dig att förstå hur jag känner, hur jag tänker och vad jag ser hos dig. Men det är alltid så svårt att sätta alla dessa stora känslor till ord som räcker till. För jag kan inte förklara. Jag kan ibland inte förklara hur oerhört lycklig jag är vid din sida. Hur tacksam jag är av att få känna mig så trygg som jag gör med dig. Det är så svårt att förklara något så enkelt, ge dig rättvisa för allt du betyder för mig, när det mesta jag säger låter likadant. Det finns så få ord som räcker till. Jag kan i alla fall inte förklara till fullo hur jag varje dag växer i min kärlek till dig, hur mycket det betyder att få hålla kontakten med dig hela tiden. Och hur min kropp blir alldeles varm, mina kinder rödrosiga. Hur mitt hjärta går på högvarv när jag bara får se dig på en skärm igen. Ditt leende. Att få höra ditt skratt. Och hela magen min bara pirrar. Som att jag var tretton och inte ens hade upplevt kärlek än. 

Så vet jag hur mycket som väntar. Vad vi har att se fram emot. Jag vet att jag kommer få så mycket tid på mig att kyssa din mage, gräva in mig vid din hals för att känna din lukt, smeka dina höftben och känna din kropp så nära min som ingen annan någonsin kommer få vara. Och jag vet att det är det bästa som kan hända mig. Du är det enda i mitt liv jag verkligen andas för. Den jag orkar stiga upp för på morgonen. Och fastän du är så långt bort kommer jag ändå ihåg din lukt. Jag känner ändå igen den där känslan av att tillhöra någon så. Så nära, att vara så förbannat lycklig. 

 
Anteckningar | |
Upp