Dags att börja med att skriva av sig lite

 
 
Ni vet hur en kan bli så nostalgisk och längtande när en tittar tillbaka på bilder, händelser och höjdpunkter som en dokumenterat? Ofta så verkar det som att allting var bättre förr, precis som känslan är när du har en dålig dag. INGENTING funkar och ALLTING känns sämst. Det tycks så lätt att glömma bort att du haft sketna stunder. Särskilt när det vi speglar är någonting annat. 
 
På mina 24 år så har jag nog ändå lärt mig att stänga av vissa saker ibland. Som att lämna en blogg i dvala under några år för att prioritera annorlunda. Samtidigt som jag nu inser att jag faktiskt kanske saknat det här en aning. Att jag kanske till och med behöver det här?! Märkligt, minst sagt. 
 
Tidigare år på bloggen har dock inte alls bara avspeglat en fin vardag. Ibland har jag ju ändå varit rätt ärlig och lagt upp en del av mina knasiga, smått tragiska (patetiska?) texter. Ändå känner jag mest bara värme när jag scrollar igenom arkivet. Och blir förvånad över hur fint jag tycker att det känns att få ha allt det där sparat. För det är klart att jag inte slutat med att rassla ner mina tankar. Jag har bara valt att göra det med papper och penna ett tag. 
 
Vet inte vad ni få som läser detta känner. Eller hur du hittat hit och har haft anledning att stanna kvar. Men planen är att jag finns här ett tag framöver. Och kan argumentera kring ting åtminstone med mig själv. 
 
 
 
Vardag | |
Upp