Längtar vidare, är det rimligt att aldrig va här?


Vardagen tuggar verkligen på. Det har den nog gjort så länge jag varit med dig, egentligen. Inget är komplicerat längre. Inte på det sätt som gör att livet kan kännas alldeles upp och ner. Fastän vi snart hängt med varann i sex år, så lär jag känna en liten bit till av dig varje dag. Jag antar att det är för att vi växer med allt vad det innebär.

Sen ett tag tillbaka längtar jag så oerhört vidare. Vidare från lägenhet, till hus och en annan vardag med dig. Och att vi precis kikat på ännu ett drömhus gör ju inte saken lättare. Hur ska en någonsin kunna landa där livet är just nu? Alltså, om vi mot förmodan skulle köpa det där drömhuset - blir jag kvar i den känslan av nöjdhet en längre tid? Eller smyger sig längtan på direkt igen?

Jag känner mig så osäker på var jag har mig själv framöver. Jag känner mig bara säker på att du ska vara med mig. Hur vi går ihop har jag nog aldrig fattat. Men jag kommer älska dig så länge jag traskar här på jorden. Det hoppas jag att du fattat för längesen. 





Vardag | |
Upp