Och det läker nog.





Jag kämpar så otroligt mycket med att ta mig ut på morgnarna. Fastän jag har den där elva månaders retrievern som längtar till frisk luft. Vet inte riktigt varför hösten blev sån. För när jag väl är ute där, så går jag helst aldrig in igen. 

Nu är det många minusgrader. Sol, knaster under fötterna och kall rumpa när en sätter sig på stora stenen. Svullna ögon, trött i huvud, stress i magen och oro. Allt på samma gång inför en superjobbig vecka. 

Om inte allt går smidigt nu så blir det så ofantligt jobbigt. Det blir elefanter av surret för att det i stressen känns ohanterbart. Men så är jag ju ändå så pass klok att jag fattar vad som krävs för att ta sig ur pyjamas och på med täckbyxorna. Och just nu råkar det vara en himla massa tjurskallighet. 



Anteckningar, Vardag | |
#1 - - FSHD Daniel:

Starkt av dig att orka gå ut!! Hoppas veckan kommer gå så bra som möjligt :)

#2 - - Lisa:

Härliga bilder och vilken söt vovve. Hoppas allt ordnar sig för dig :)

Upp